Källa: IDG TechWorld

Hårdvaran består av en vanlig dator, du kan använda en gammal eller bygga en ny speciellt anpassad för ändamålet. Minst en hårddisk krävs för lagring. Skärm och tangentbord behövs bara vid installationen i början och kan sedan kopplas ur. När Freenas är installerat ansluter du till datorn via ett webbgränssnitt och sköter resten av konfigurationen därifrån. Du kan använda vilken dator du vill för konfigurationen, bara den är ansluten till samma nätverk.

Freenas är öppen mjukvara, baseras på Freebsd och senaste versionen innehåller experimentellt stöd för filsystemet ZFS. Du kommer snabbt igång genom att ladda hem den 70 megabyte stora (eller lilla) iso-filen som du bränner på skiva och startar ditt system med. Här hittar du iso-filerna: FreeNAS

Freenas hämtar inte någon ip-adress direkt från start utan du måste först se till att du har nätverkskontakt genom att välja alternativ två: “Set LAN IP address” och sätta rätt ip. När det är gjort kan du öppna webbläsaren från en annan dator i nätverket och skriva in

http://[freenas-ip-adress]

för att fortsätta konfigureringen.

Vid rutan för inloggning skriver du in användarnamn “admin” och lösenord “freenas” för att komma åt det administrativa gränssnittet. Glöm inte att ändra det i efterhand.

En lagringsserver i sin enklaste skepnad är rätt simpel att sätta upp. Börja med att sätta upp dina hårddiskar under “Disks” - “Management”. Här är det fritt fram att blanda diskar och disktyper. Vill du ha extra koll och dina diskar stöder det kan du även aktivera S.M.A.R.T (Self-Monitoring, Analysis and Reporting Technology).

Diskar som ska ingå i din lagringspool för ZFS måste först formateras. Därefter går du in under ZFS och skapar en virtuell enhet (virtual device) Här kan du välja olika grader av feltolerans beroende av behov och hur många fysiska diskar du har i din konfiguration. Markera de diskar som ska ingå i lagringspoolen och välj mellan stripset, raid5 och spegling. Du kan även sätta en disk som reserv med “Hot Spare”.

Gå sedan in i “Management” och skapa en pool som du kan dela ut. Tänk på att Freenas är inte helt utan buggar. Använd bara alfanumeriska tecken i dina namn för att försäkra dig om att det ska fungera.

När din lagringspool väl är installerad, satt som “online” och du har en monteringspunkt kan du välja metod för dataåtkomst och skapa din första användare. Vanligaste metoden är CIFS/SMB som används i Windows-nätverk och som även finns inbyggt i Mac och Linux. Vilka volymer (eller monteringspunkter) som delas ut väljer du under fliken “Shares”.

Du har även tekniker som nfs, ftp, ssh, iscsi, tftp och rsync att välja på.

Användare definierar du sedan under menyalternativet “Access”. Du kan skapa en lista av lokala användare, eller om du har en användardatabas i Active Directory eller annan LDAP-databas välja den databasen som datakälla.

Nu är det möjligt att komma åt din ZFS-volym från vilken dator som helst i ditt nätverk.

Freenas tar i sig inte speciellt mycket resurser i anspråk men för att använda ZFS rekommenderas ett system som har minst 512 megabyte internminne. I annat fall får du ett meddelande på konsollen om att du kan förvänta dig ett instabilt system.

Den version vi testat är Freenas 0.7 men redan inom några veckor är Freenas 0.8 planerad. Nästa version kommer utrustas med ett ännu trevligare administrativt gränssnitt och baseras på Freebsd 8.

Projektets hemsida är http://freenas.org.

ZFS skapades av Sun Microsystems och har stöd för extremt stora volymer. ZFS gör det enkelt att ta ögonblicksbilder av ditt filsystem som du kan rulla tillbaka vid behov. ZFS är öppen mjukvara licensierad under CDDL.

Nexentastor
En lagringsserver som har en öppen community-version och en version de tar betalt för. Den öppna versionen klarar av att hantera volymer upp till 12 terabyte.

EON ZFS Storage
Eon bygger på OpenSolaris och startar från cd, dvd eller usb. Eon körs direkt från internminnet vilket betyder att du har ytterligare en disk som du kan dedicera år din utdelade volym.

OpenSolaris
OpenSolaris kan sägas vara originalet och byggdes av Sun Microsystems. Projektets framtid är efter Oracles uppköp oviss.