Källa: Sjukvårdsrådgivningen

Om ett barn får snabbt stigande feber i samband med en infektion kan barnet få feberkramp. Det innebär att barnet för några minuter förlorar medvetandet, blir stelt och får ryckningar i armarna och benen. Huden blir blek och ibland blåaktig. Även om feberkrampen kan se dramatisk ut är den inte skadlig för barnet.

Det är främst barn mellan sex månader och fem år som får feberkramp. Risken ökar om någon av föräldrarna eller ett syskon haft det. De flesta som får feberkramp får det bara en gång men en del barn kan få det vid flera tillfällen.

Det kan vara svårt att förebygga krampanfall eftersom febern kan komma hastigt i början av en infektion.

Om barnet brukar få feberkramper kan man lägga barnet på sidan och ge febernedsättande läkemedel eller försöka sänka kroppstemperaturen på annat sätt. Man kan till exempel ha svalt i rummet och ta av täcken, filtar och kläder eller badda barnet med en våt tvättlapp.

Om feberkrampen inte släpper efter några minuter kan barnet behöva kramplösande medicin.

Första gången ett barn får ett krampanfall i samband med feber ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning. Det är viktigt för att utesluta andra orsaker till krampanfallet. Detsamma gäller om ett krampanfall varar längre än ungefär fem minuter, eller om barnet inte snabbt vaknar till och är vaket efter ett anfall.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Feberkramp är ofarligt

Barn kan få krampanfall om febern stiger hastigt. Anfallet kommer oftast i början av en infektion, till exempel en vanlig förkylning. De flesta barn får inte feberkramp hur hög feber de än har. Även om feberkramper ser mycket dramatiska ut är de i regel inte skadliga för barnet.

Vid en feberkramp förlorar barnet medvetandet. Hela kroppen blir stel, huvudet kan böjas bakåt, huden blir blek och kan till och med bli lite blå. Det rycker i armar och ben. Anfallet går över på någon eller några minuter. Efteråt blir barnet slappt, men det återhämtar sig snabbt. Även om krampanfallet endast varar någon minut kan det kännas som en evighet. Det brukar vara en skrämmande upplevelse för föräldrar, särskilt första gången man ser det.

Den typiska feberkrampen kommer om febern är mer än 38,5 grader. Den ger ryckningar i båda sidor av kroppen och varar allra längst i 15 minuter, oftast betydligt kortare tid.

Feberkramp inträffar vid olika typer av infektioner, till exempel helt vanliga förkylningar eller barnsjukdomar. Anfallet kommer oftast i början av infektionen i samband med att febern stiger snabbt. Det är främst barn mellan sex månader och fem års ålder som får feberkramp. Det kan också förekomma högre upp i åldrarna, men det är mycket ovanligt.

Ibland kan barn få feber efter en vaccination. I sällsynta fall händer det att denna feber utlöser ett krampanfall. Men det finns ingen anledning att undvika vaccinationer.

Feberkramp kan sägas vara en reaktion på hög feber hos det lilla barnets hjärna, men det är inte epilepsi. Om anfallet är en typisk feberkramp, behövs som regel inte någon mer utredning.

Ungefär ett barn av tjugo får feberkramp en eller flera gånger i småbarnsåldern. Av dem som fått feberkramp vid ett tillfälle riskerar en tredjedel att få det igen. Risken för feberkramp ökar om någon av föräldrarna eller ett syskon haft det.

Många gånger kan det vara svårt att förebygga anfall, eftersom febern stiger snabbt i början av en infektion. Man kanske inte ens har hunnit märka att barnet har feber.

Om barnet brukar ha feberkramper kan man ge febernedsättande läkemedel i förebyggande syfte så att temperaturen inte stiger över 38,5 grader. Det finns läkemedel som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil, eller läkemedel som innehåller ibuprofen, till exempel Ipren eller Ibumetin. Medicinerna finns i flytande form eller som stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Det är viktigt att följa anvisningarna om dosering som finns på förpackningarna.

Det finns också andra sätt att sänka barnets kroppstemperatur. Man kan ha svalt i rummet och ta av täcken, filtar och kläder. Man kan också badda barnet med en våt tvättlapp.

Första gången barnet får feberkramp bör man antingen åka till sjukhus eller till närmaste vårdcentral. Det är viktigt att barnet undersöks så att man vet säkert vad anfallet beror på och att det verkligen rör sig om feberkramp.

Om ett anfall varar längre än fem minuter, eller om barnet inte snabbt vaknar till och är vaket efter ett anfall, bör man omedelbart åka till närmaste sjukhus.

De flesta barn har redan återhämtat sig när de kommer till sjukhuset. Oftast hittar inte läkaren någon annan orsak till krampanfallet än att barnet har en infektion med feber. Därför brukar inga fortsatta utredningar behövas.

Om barnet däremot inte blir bättre eller om anfallet är långvarigt behöver barnet få kramplösande medicin som bryter anfallet. Det görs också en snabb utredning för att ta reda på orsaken till febern och krampanfallet. Detsamma gäller om barnet får upprepade anfall på samma dag.

Det är vanligt att barn som har haft feberkramp läggs in på sjukhus för observation, framför allt första gången det inträffar. Eftersom ett anfall är en skakande upplevelse tycker många föräldrar att det känns tryggt att få vara kvar på sjukhuset. Man får tid att hämta sig och dessutom möjlighet att i lugn och ro få information om det som har hänt.

Ett barn som haft feberkramp löper lite större risk att få feberkramp igen. Därför är det viktigt att man som förälder får råd om vad man ska göra nästa gång barnet får feber.

Om barnet får feberkramper igen vid senare tillfälle och man som förälder känner sig trygg med den information man fått, behöver man inte åka till sjukhus.

Om barnet får feberkramp ska man lägga barnet på sidan och se till att det inte blir för varmt. Man kan svalka av barnet, till exempel med en fuktad tvättlapp. Men en kraftig avkylning, till exempel ett iskallt rum, är obehagligt för barnet.

Anfallet brukar gå över på någon eller några minuter. Det är bra att notera hur länge anfallet pågår och precis hur det ser ut.

När anfallet har gått över kan man ge febernedsättande läkemedel, om inte barnet nyligen fått det.