Källa: http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=27075

Barn får lätt feber, men det behöver inte betyda att barnet är särskilt sjukt. Feber i sig är inte farligt utan kroppens försvar mot virus- och bakterier, vilket barn är mer känsliga för än vuxna. I sällsynta fall kan feber tyda på en allvarlig sjukdom.

Har barnet över 38 grader efter en halvtimmes vila räknas det som feber. Om barnet är litet och är för varmt klätt eller har varit väldigt aktivt kan det få hög temperatur utan att ha feber. Därför är det bäst att vänta en halvtimme innan man tar tempen för att få ett säkert resultat.

En ovanlig komplikation om feber kommer hastigt är att barnet får feberkramp. Det innebär att barnet förlorar medvetandet, blir stelt och får ryckningar i armarna och benen. Även om feberkramper ser dramatiska ut är de ofarliga och går över på några minuter.

En del barn blir tillfälligt förvirrade när de har feber. Det kan bli bättre om febern sänks. Det kan man försöka göra genom att till exempel låta barnet sova i ett svalt rum med ett tunt lakan eller badda pannan med svalt vatten.

Om barnet är över sex månader kan man ge febernedsättande medel som innehåller paracetamol eller ibuprofen, till exempel Alvedon eller Ipren.

Om barnet är under tre månader och man misstänker att barnet har en infektion bör man ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta barnavårdscentralen.

Man ska söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning om barnet har feber och

• är slappt, irriterat, svårväckt eller förvirrat
• är stelt i nacken
• har svårt att andas
• har ont när det kissar
• kräks eller har diarré
• har ont i huvudet, magen, öronen eller halsen
• får feberkramp för första gången.

Det är mycket vanligt att infektioner ger feber hos barn. Det finns två huvudtyper av infektioner, den ena orsakas av virus och den andra av bakterier. Det är framförallt virusinfektioner, till exempel förkylning, hosta och halsont, som är den vanligaste orsaken till feber.

Feber är kroppens normala reaktion på en infektion och ett led i kroppens försvar mot virus- och bakterieangrepp. I allmänhet har barn feber om temperaturen, mätt i stjärten eller i örat, är över 38 grader efter en halvtimmes vila.

Barn får lätt feber. Men det är inte alltid som feber betyder att barnet är särskilt sjukt.

Om barnet är väldigt aktivt, till exempel leker livligt, kan temperaturen gå upp till 38,5 grader utan att det är tecken på sjukdom. Låt barnet vila under en halvtimme, han eller hon kan gärna ligga ned, och mät sedan temperaturen en gång till.

Den går i normala fall ner omkring en halv grad efter vilan. Sänks temperaturen är det inte fråga om feber. Framförallt små barn kan få temperaturer över 37,8 grader även av för varm omgivning eller för varma kläder.

Man kan säga att kroppen har en sorts termostat som reglerar kroppstemperaturen och som ser till att hålla temperaturen mellan 36,0 och 37,8 grader. Vid den temperaturen fungerar kroppens system som bäst.

Kroppstemperaturen varierar under dygnet. Den är lägst på natten och högst på eftermiddagen.

Feber är inte farligt i sig, utan är en del av kroppens försvar mot infektioner. Men om barnet får kramp i samband med febern bör man genast kontakta vårdcentral, barnmottagning eller barnklinik.

Små barn under tre månaders ålder kan ha en infektion utan ordentlig feber. Man ska låta en läkare undersöka barnet om det inte vill äta som det brukar, verkar trött, slött eller inte beter sig som vanligt.

Om ett barn över tre månaders ålder har en temperatur som håller sig mellan 38,0 och 40,9 grader kan andra symtom än febern vara viktigare än själva febern. Symtomen kan vara tecken på allvarlig sjukdom och göra att man bör kontakta läkare. Varningssignaler är

• att barnet är slött och man inte får samma kontakt med det som vanligt
• att barnet inte orkar sitta
• att barnet inte orkar prata
• att barnet inte under någon stund på dagen orkar leka
• att barnet inte piggnar till efter febernedsättande medel
• att barnet inte vill dricka.

En del barn kan bli tillfälligt förvirrade när de har feber. De ser, hör eller känner saker som inte finns i verkligheten eller uppfattar omgivningen på ett förvrängt sätt. Man kan ha svårt att få kontakt med barnet. Både föräldrar och barn kan bli skrämda av upplevelsen, men tillståndet är ofarligt och brukar gå över efter en stund.

Tillfällig förvirring kan lindras genom att febern sänks. Ett sätt att försöka sänka febern är att svalka barnet genom att ha svalt i rummet. Om barnet verkar tycka det är skönt kan man låta barnet sova med ett tunt lakan eller bara i underkläder. Man kan badda pannan med svalt vatten. Ett annat sätt att sänka febern är att ge febernedsättande medel.

Feberkramp är en ovanlig komplikation. De flesta barn får aldrig någon feberkramp hur hög feber de än har. Men ungefär ett barn på 20 får någon gång en feberkramp. Den kommer oftast i början av en infektion, ibland som ett första tecken på infektionen innan man lagt märke till att barnet är sjukt. Krampen kommer troligen i samband med att febern stiger snabbt. Barnet förlorar medvetandet, blir stel i kroppen, kan bli blå runt munnen, och får sedan ryckningar i armar och ben.

Anfallet brukar gå över på någon eller några minuter. Lägg barnet på sidan när det krampar och se till att det inte blir för varmt. Svalka av barnet, till exempel med en fuktad tvättlapp. Men en kraftig avkylning, till exempel ett iskallt rum, är obehagligt för barnet.

Man bör genast kontakta läkare för undersökning och rådgivning om ett barn får feberkramp och man inte redan har erfarenhet av orsaken till kramperna och hur man kan behandla dem.

Som ett led i försvaret mot virus- och bakterieangrepp ser kroppen till att få feber. Virus och bakterier trivs nämligen inte i högre kroppstemperatur. Idealiskt för dem är den normala kroppstemperaturen kring 37 grader. När kroppens försvarsceller börjar oskadliggöra viruset eller bakterierna, utsänder de samtidigt signalämnen, som ställer om kroppens termostat till högre temperatur. Den högre temperaturen medverkar till att försvaga angriparna. Vid vissa infektioner kan febern även stärka kroppens försvar.

Det finns andra orsaker till förhöjd kroppstemperatur. En orsak är om kroppen blir överhettad, till exempel om det är mycket varmt väder, och barnet dessutom har för varma kläder på sig. En annan är om barn leker vilt och häftigt och blir varma, då temperaturen också stiger i kroppen. Men detta räknas inte som feber, eftersom temperaturhöjningen försvinner efter vila.

Vätskebrist kan orsaka feber. Barn kan också få feber av förgiftning med acetylsalicylsyra, som finns i Magnecyl, Bamyl, Treo och liknande läkemedel, men det är mycket sällsynt. Mediciner som innehåller acetylsalicylsyra bör inte ges till barn och ungdomar under 18 år, om inte läkare har rekommenderat det.

Eftersom orsaken till febern nästan alltid är infektioner, är alltså frågan hur man kan undvika olika angrepp av virus och bakterier.

Riktigt små barn, under sex månader, har ett visst medfött skydd mot en del infektioner som modern haft tack vare antikroppar som överförts från modern under senare delen av graviditeten. För tidigt födda barn saknar detta skydd. Amning skyddar i viss mån också mot infektioner. Men det är ändå viktigt att försöka skydda spädbarn från barn och vuxna med infektioner.

Tiden mellan 7 och 18 månaders ålder är den mest infektionskänsliga i en människas liv. Då möter man ständigt nya virus, som ger nya förkylningar och som man bygger upp ett antikroppssvar emot. När man fyllt två år brukar infektionerna bli färre.

Småbarn kan ha upp till tolv virusinfektioner med övre luftvägssymtom per år, utan att detta på något sätt är anmärkningsvärt. Infektionerna varar kanske en till två veckor åt gången. Det kan verka som om barnen alltid är sjuka.

Går det att förebygga infektionerna? Viruset överförs både via droppburen smitta och via händerna. Vid droppburen smitta följer viruset med små vattendroppar i den luft som det sjuka barnet andas ut. En nysning för iväg dropparna långt ut i luften där andra kan andas in dem utan att märka det. Om man vistas mer ute, där man på ett naturligt sätt har mindre närkontakt, och om man tvättar händerna bättre och oftare, så minskar man riskerna för att föra smitta vidare.

Ett barn som är utomhus mycket, som kan tvätta sig själv om händerna, som får bra och näringsriktig kost och som får tillräckligt med sömn, har bättre förutsättningar att klara sig. Barn ska inte utsättas för tobaksrök. Röken försämrar barnens motståndskraft.

Det är mest tillförlitligt att mäta kroppstemperaturen i stjärten, sedan barnet först har vilat en halvtimme. En elektronisk digital termometer är lättast att använda. Det går även att göra mätningar med en sådan termometer i armhålan eller, hos större barn, under tungan, se anvisningarna på termometern. Vid temperaturmätning i örat behövs en särskild termometer som är förhållandevis dyr, men tillförlitlig och skonsam. Den är svår att använda på riktigt små barn då hörselgången är för trång. Remsor som ändrar färg är inte pålitliga.

Om barnet är under tre månader bör man kontakta läkare om det har allmänna symtom, antingen barnet har feber eller ej. Det kan vara att barnet är gnälligt, äter sämre, är passivt eller på annat sätt inte är som vanligt.

Kontakta läkare när barn oavsett ålder har feber och

• är slappt, irriterat, svårväckt eller förvirrat
• har svårt att andas eller har besvär att kissa
• är stelt i nacken
• klagar över smärtor i huvudet, magen, öronen, halsen eller när det kissar
• kräks eller har diarré.

Om barnet har hög feber och utslag ska man också kontakta läkare eller om barnet har över 40 graders feber utan andra symtom i mer än tre dygn.

Om barnet får en feberkramp, ska man genast kontakta sjukhus, vårdcentral eller barnmottagning. Barnet förlorar då medvetandet. Kroppen blir stel och huden kan bli blå runt munnen. Sedan får barnet ryckningar i armar och ben.

Om barnet får feber igen efter tre till fem dygn och samtidigt får exempelvis ont i öronen eller förvärrad hosta kan man vänta tills morgonen med att kontakta vårdcentralen.

Om temperaturen håller sig mellan 38,0 och 40,9 grader hos ett barn över tre månaders ålder, kan symtom utöver febern betyda mer. Det kan vara tecken på en allvarlig sjukdom då läkare bör kontaktas. Varningssignaler är

• att barnet är slött och inte ger samma kontakt som vanligt
• att barnet inte orkar sitta
• att barnet inte orkar prata
• att barnet inte under någon stund på dagen orkar leka
• att barnet inte piggnar till efter febernedsättande medel
• att barnet inte vill dricka.

• Var inte rädd för febern, men följ barnets allmäntillstånd noga.
• Det kan vara bra att ta tempen morgon och eftermiddag, och skriva upp resultatet.
• Ge barnet mycket att dricka, gärna vad barnet tycker om och själv vill ha.
• Barnet kan gärna vara uppe, låt det själv bestämma sina aktiviteter.
• Klä inte på barnet mer än vanligt i förhållande till omgivande temperatur.

Om man är osäker på om man ska kontakta läkare kan man alltid få råd genom att ringa sjukvårdsrådgivningen eller distriktssköterskan på barnavårdscentralen. De kan hjälpa till att göra en bedömning av barnets tillstånd och känner också ofta till vilka barnsjukdomar som är aktuella där man bor.

Distriktssköterskan kan ibland göra hembesök och även utföra viss provtagning för att ställa diagnos på till exempel halsfluss och scharlakansfeber som kan vara orsaker till feber.

Distriktsläkaren tar emot barn med feber som varat mer än tre dagar, eller barn som fått någon komplikation som ont i öronen eller tilltagande hosta med bröstsmärtor.

Barnkliniken på sjukhuset kan hjälpa i mer komplicerade fall, till exempel vid feberkramp, om barnet är mer allmänpåverkat eller är under tre månader. Om ett barn som redan går på barnkliniken för en allvarlig sjukdom får feber brukar barnkliniken också hjälpa till med bedömning och behandling.

När läkaren undersöker ett barn som har feber bedöms först allmäntillståndet. Ofta får barnet sitta i förälderns knä och läkaren tittar i halsen och öronen, lyssnar på hjärta och lungor. Läkaren brukar också känna på halsen och nacken. Ibland får barnet ligga ner och doktorn känner på magen. Någon enstaka gång undersöks även muskler och leder.

Ibland behöver prover tas. Det kan krävas ett prov från svalget, ett stick i fingret för blodprov och ett urinprov för att komma fram till en diagnos. Svalgprovet görs för att se om det finns halsflussbakterier, så kallade streptokocker.

Om det behövs får barnet remiss till en barnklinik, där det ibland görs fler undersökningar.

Barnets feber, besvär eller eventuella sjukdom behandlas på olika sätt beroende på orsaken.

Det är inte självklart att ett barns feber måste behandlas med medicin. Men om man anser att behandling behövs används olika febernedsättande läkemedel.

Det som kan tala för behandling är att man vill

• minska barnets obehag av att känna sig svag, varm eller frusen, helt enkelt minska känslan av att vara sjuk
• i enstaka fall undvika extremt höga och för kroppen farliga temperaturer. Det gäller temperaturer över 41 grader
• öka barnets vilja att dricka och äta

Det som kan tala mot läkemedelsbehandling är att

• de flesta barn har feber kort tid och att det oftast är ofarligt
• sänkt feber ger minskad förmåga att dämpa infektionen
• läkemedlen kan ge biverkningar, även om det är mycket ovanligt.

Febernedsättande medel kan användas när barnet får hög feber, framförallt i kombination med allmänna symtom. Det kan vara att barnet är gnälligt, äter sämre, är passivt eller på annat sätt inte är som vanligt.

Barn under tre månader som har feber ska man inte behandla själv. Så små barn med feber ska alltid bedömas av läkare. Upp till barnet är sex månader bör man rådgöra med sjuksköterska eller läkare innan man ger receptfria febernedsättande läkemedel.

För barn över tre månader finns febernedsättande medicin som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Från sex månaders ålder kan även receptfri medicin med ibuprofen användas, Ipren eller Ibumetin. Medicinerna finns i flytande form eller som stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Följ anvisningarna på förpackningen noga. Det är viktigt att ta hänsyn till barnets vikt vid doseringen.

Det brukar vara enklare för små barn att ta läkemedel i flytande form. Varje receptfri medicin som innehåller paracetamol har en speciell smak, som till exempel hallon eller skogsbär. Man kan dock inte välja mellan olika smaker hos en och samma medicin. Det finns också en tydlig läkemedelssmak som tränger igenom. En del barn tycker om smaken, andra tycker inte alls om den. Om det är svårt att få i barnet medicinen kan man använda stolpiller, som förs in i ändtarmen.

Medel med acetylsalicylsyra, till exempel Magnecyl, Treo och Albyl, ska inte ges mot feber till barn och ungdomar under arton år om inte en läkare har rekommenderat det.

Medicinerna sänker febern och gör så att barnet allmänt mår bättre. Om barnet fortfarande inte verkar bättre, även om febern går ner, ska man kontakta läkare.