Källa: Vårdguiden, Stockholms läns landsting
Urinvägsinfektion hos barn är ganska vanligt. Bland riktigt små barn är det oftast pojkar som drabbas. Efter sex månaders ålder är urinvägsinfektion vanligare hos flickor. Det kan vara svårt att upptäcka infektionen hos små barn. Ibland får barnet bara hög feber. Om ditt spädbarn har hög feber och/eller är allmänpåverkat bör du kontakta sjukhus.
Urinvägsinfektion beror oftast på att så kallade kolibakterier har spridit sig från tarmen upp via urinröret till urinblåsan. En urinvägsinfektion utan feber är oftast begränsad till urinblåsan (blåskatarr) och behöver behandlas för att obehagen ska lindras. Infektionen ger i allmänhet inte några komplikationer.
På yngre barn sprider sig ofta bakterierna vidare upp i njurarna och ger njurbäckeninflammation. Då får barnet hög feber. När små barn får njurbäckeninflammation kan detta vara ett tecken på att barnet har en missbildning i urinvägarna, till exempel en förträngning. Därför är det viktigt att små barn får en ordentlig utredning.
Hos små barn är det ibland svårt att upptäcka urinvägsinfektion. Enda tecknet kan vara att barnet inte ökar i vikt. Större barn klagar ofta över att det svider när de kissar och att de behöver kissa ofta. Ibland kissar de också lättare på sig.
Hög feber utan andra symtom, liksom återkommande febertoppar, kan bero på en njurbäckeninflammation. En del barn med njurbäckeninflammation har också ont i magen eller sidan och kräks.
Urinvägsinfektioner kan återkomma och det viktigaste är att föräldrarna är uppmärksamma på tecknen. När du misstänker att ditt barn har infektionen, se till att barnet får lämna urinprov. Lite äldre flickor (i förskoleåldern och tidig skolålder) får ibland återkommande urinvägsinfektioner. Dessa flickor har ofta blåstömningsproblem och kan kissa på sig på dagarna. I första hand måste du då se till att flickan regelbundet går på toaletten. Om det inte hjälper bör du vända dig till en barnläkare för vidare hjälp.
Urinvägsinfektioner beror inte på brister i hygienen. Överdrivet tvättande är till mer skada än nytta eftersom slemhinnorna kan irriteras. Flickor med urinvägsinfektion ska tvätta sig som vanligt. Det är viktigt att tvätta och torka sig framifrån och bakåt.
När ett barn haft urinvägsinfektion får föräldrarna ofta olika råd om förebyggande åtgärder, som att undvika bad, hålla sig varm och att dricka mycket. Några barn kan kanske bli hjälpta av detta, men det har aldrig kunnat bevisas att det gör någon nytta.
Smitta
Urinvägsinfektion smittar inte.
Barn med feber ska stanna hemma tills febern gått ner. När barnet mår bra kan det gå tillbaka till förskolan eller skolan även om antibiotikabehandlingen fortsätter några dagar till.
Om du är osäker på hur du ska göra kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Mina vårdkontakter. Klicka på länken till höger.
Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska med erfarenhet av barn och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vilken som är din vårdcentral.
Om ditt barn visar tecken på urinvägsinfektion bör du kontakta din vårdcentral.
Om spädbarn har hög feber och/eller är allmänpåverkade bör du kontakta sjukhus.
Adress och telefonnummer till din vårdmottagning hittar du genom att klicka på mottagningen under Sök vård uppe till höger. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via internet. Klicka på Mina vårdkontakter till höger.
Om ett barn visar tecken på urinvägsinfektion tas urinprov. Små barn har svårt att kissa på kommando och därför tas ofta ett så kallat påsprov. En plastpåse tejpas fast runt snoppen eller snippan för att samla upp urinen.
Behandling
Små barn med njurbäckeninflammation bör skötas av barnläkare. De allra yngsta barnen läggs ofta in på sjukhus under ett par dygn för att man ska se att behandlingen fungerar.
Om urinprovet visar att barnet har urinvägsinfektion ges antibiotika under cirka tio dagar.
På små barn med urinvägsinfektion brukar man röntga urinvägarna för att se om det finns förträngningar och/eller andra avvikelser på urinrör eller urinledare. I vissa fall kan en sådan avvikelse behöva åtgärdas.
Barn som haft njurbäckeninflammation bör följas upp med njurröntgen efter en tid för att man ska se att de inte har fått ärr på njurarna.