Svamp och bakterier förekommer naturligt på huden och slemhinnorna hos alla människor. Det brukar även finnas en balans mellan bakterier som är skadliga och de som inte är det. De ofarliga bakterierna konkurrerar ut svampar och bakterier som orsakar sjukdomar och därför får man oftast inte hudinfektioner.
Om barn får svampinfektioner brukar de orsakas av jästsvamp, candida, eller trådsvamp, dermatofyter. Barn i alla åldrar kan få besvär. Vanliga symtom på jästsvamp är till exempel en vit beläggning i munnen hos spädbarn, så kallad torsk, eller rodnader i hudveck. Om barnet drabbats av trådsvamp kan det uppstå en eller flera röda fläckar på huden. Det kan också klia.
Eftersom spädbarn föds utan hudbakterier kan de lättare få infektioner av jästsvamp. De behöver först bygga upp en normalflora av bakterier innan motståndskraften mot svampinfektioner är utvecklad.
En svampinfektion kan också blossa upp när barn får antibiotikabehandling, eftersom medicinen även minskar antalet nyttiga hudbakterier. Dessutom kan vissa sjukdomar eller nedsatt immunförsvar öka risken för jästsvampsinfektioner.
Om barn får svampinfektioner orsakade av trådsvamp kan de få besvär på olika ställen på kroppen, så kallad ringorm eller revorm eller besvär i hårbotten. Äldre barn kan få fotsvamp, även om det är ovanligt.
Ringorm och infektioner i hårbotten smittar genom direktkontakt mellan djur och människa och mellan människa och människa. Hårinfektioner smittar även via mössor, kammar och liknande. Fotsvamp smittar vanligtvis via golv till exempel i simhallar och gymnastiksalar. Antagligen är en del barn mer mottagliga än andra för infektioner som orsakas av trådsvamp.
Svamp i underlivet drabbar framför allt äldre flickor och vuxna kvinnor och beskrivs inte här. Läs mer om svamp i underlivet i Sjukvårdsrådgivningen.se. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.
Hudinfektioner orsakade av jästsvamp uppstår på varma och fuktiga ställen som i barnets ljumskar, armveck och liknande. Huden blir röd och kan vätska sig. Det kan klia. Ibland förekommer också små varblåsor.
Om barnets hud blir röd och kliar kan man börja med att tvätta rent med vatten eller alsollösning, som är sammandragande, uttorkande och kylande. Använd inte alsolsprit som innehåller alkohol och kan svida. Det är också bra att lufta och försöka hålla torrt.
Man kan försöka behandla själv i ett par dagar. Om man känner sig osäker, om barnet har stora besvär eller om det inte blir bättre efter ett par dagar kan man kontakta BVC. Det kan behövas en kräm som innehåller medel mot svamp.
För att försöka förebygga svampinfektioner kan man hålla hudveck som hals, armveck och ljumskar rena och torra.
Röd och irriterad hud under blöjan på små barn är oftast vanliga blöjutslag. Men någon enstaka gång kan utslagen bero på en svampinfektion.
Som förälder kan det vara svårt att avgöra om det är vanliga blöjutslag eller svamp. Behandla därför först som om det är blöjutslag:
För att få en snabbare läkning kan det vara bra att använda en skyddande salva som innehåller zink till exempel Kalkpasta, Silon- eller Inotyolsalva. På barnavårdscentralen eller apotek kan man få råd om olika salvor.
Om inte den här behandlingen hjälper på en eller ett par dagar bör man kontakta BVC. Utslagen kan bero på en svampinfektion och kan behöva behandlas med en kräm som innehåller medel mot svamp.
Läs mer i Sjukvårdsrådgivningen.se om blöjutslag.
Barn kan också få en svampinfektion i munnens slemhinna som kallas torsk. Det är vanligast hos spädbarn. En vitaktig beläggning bildas på tungan, insidan av kinderna och i gommen. Ibland kan man uppleva att barnet har lite problem med att äta.
Ofta försvinner torsk av sig själv utan behandling.
Det är inte farligt för spädbarn att ha torsk i munnen. Ofta försvinner det av sig själv utan behandling.
Om man vill försöka att få bort beläggningen kan man pensla med mineralvatten som innehåller natriumbikarbonat, till exempel vichyvatten. Man kan använda tops och pensla i munnen flera gånger om dagen, särskilt efter måltiderna. Om barnet använder napp kan man doppa nappen i vichyvatten.
Om spädbarn har torsk brukar man inte behöva uppsöka barnavårdscentral eller annan vårdcentral, men man kan alltid rådgöra med barnavårdcentralen. Om större barn får torsk bör man kontakta vårdcentralen.
Ringorm eller revorm orsakas av trådsvampar och barnet kan ha blivit smittat av djur eller andra människor. Ringorm är ringformade, rödaktiga hudförändringar på kroppen, främst på magen, armar, ben eller i ansiktet. Huden innanför ringen kan se ut som vanligt. Både antalet utslag och storleken på utslagen kan variera. Det kan även klia. Ibland kan den här typen av svampinfektion likna vissa typer av eksem.
En infektion orsakad av trådsvampar kan också visa sig i hårbotten som områden med mjälliknande fjäll och hårlösa fjällande fläckar. Ibland blir ett område inflammerat och varigt.
Fotsvamp är också en trådsvampsinfektion men är ovanlig hos barn. De vanligaste symtomen är klåda och fjällande hud mellan tårna samt rodnad och eksemliknande förändringar på fotsulorna.
Barn kan ha den här typen av besvär, särskilt på vintern, utan att det behöver vara fotsvamp.
Om man tror att barnet har ringorm, svamp i hårbotten eller fotsvamp bör man kontakta vårdcentralen.
Läkaren känner igen svampinfektioner på utseendet eller genom att ta prover från huden, som skickas till speciella laboratorier för direkt analys eller odling.
Trådsvampsinfektioner behandlas med svampmedel. Lindriga besvär behandlas ofta med krämer som används direkt på huden. Utbredd revorm eller hårbottensvamp kräver ofta långvarig behandling med tabletter.
För att skydda barnet kan man försöka se till att det inte har direkt kontakt med andra barn som har en trådsvampsinfektion. Barnet kan försöka undvika att låna mössor och kammar. Man kan även ge barnet rådet att inte gå barfota på fuktiga golv, exempelvis i simhallar, gymnastiksalar och omklädningsrum. Det är också bra att inte använda täta skor eller gummistövlar mer än nödvändigt och att tvätta fötterna och byta strumpor regelbundet.