Borreliainfektion

Källa: Sjukvårdsrådgivningen

Borrelia är en infektion som sprids via fästingar. Oftast ger den bara hudbesvär, och med behandling blir de allra flesta snabbt friska. Ibland kan infektionen sprida sig till lederna och nervsystemet, och då kan det ta längre tid för kroppen att läka. Borrelia kan också orsaka bestående inflammationer i huden och lederna, men det är ovanligt.

Risken att få sjukdomen efter ett enstaka fästingbett är mindre än en på hundra. Det går inte att vaccinera sig mot borrelia, men man kan skydda sig ganska bra genom att klä sig i långbyxor, långärmad tröja och stövlar.

Genom att ta bort fästingar direkt kan man minska risken att bli smittad.

Det första tecknet på borrelia brukar vara att huden blir röd där man har fått ett fästingbett. Rodnaden kommer en till fyra veckor efter bettet och är större än fem centimeter. Ibland kan huden domna och klia.

Det är också vanligt att man

• är trött
• har huvudvärk
• har ont i leder och muskler
• får en blåröd knuta på örsnibben eller bröstvårtan.

Om borreliainfektionen har spridit sig kan man få symtom som

• värk i nacke, armar, rygg och ben
• viktnedgång
• tillfällig ansiktsförlamning.

Oftast räcker det att man tar penicillin för att bli frisk. Om infektionen har spridit sig behöver man få andra antibiotika, ibland direkt i blodet.

Om man har fått en större hudförändring på platsen efter ett tidigare fästingbett, eller misstänker att man har fått borrelia, ska man kontakta en vårdcentral.

Om man snabbt blir sjuk med förlamningssymtom ska man direkt söka vård på en akutmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Många fästingbett ger en kortvarig och mindre rodnad, mindre än fem centimeter stor. En sådan reaktion på bettet betyder inte att man har smittats av borrelia och man behöver inte uppsöka läkare.

Det första tecknet på en borreliainfektion i huden kan vara en rodnad på platsen för fästingbettet. När hudrodnaden växer, oftast en till fyra veckor efter bettet, får den ett allt mer karaktäristiskt utseende och kallas erythema migrans. Efter en tid breder den ut sig och kan blekna i mitten så att rodnaden så småningom blir ringformad. Rodnaden kan också vara jämnt röd, oval eller oregelbunden i formen.

Andra typer av hudförändringar förekommer också, som till exempel vätskande sår eller utslag med blåsor. Därför bör man alltid kontakta sjukvården om en större hudförändring uppträder på platsen för ett tidigare fästingbett.

Ibland kan bakterien sprida sig via blodet och man kan få hudrodnader på flera ställen på kroppen, så kallade multipla erythema migrans. Då har man ofta samtidigt feber.

Det händer att man inte märker att man har fått ett fästingbett, utan bara upptäcker symtom som kan tyda på att man har smittats av borrelia. Ungefär hälften av alla som smittas får samtidigt någon form av irritation, som domningar eller klåda, inom det påverkade hudområdet. Ibland får man också symtom som lätt trötthet, huvudvärk, eller led- och muskelvärk.

Hos mindre än var tionde som får symtom av borrelia påverkas nervsystemet, så kallad neuroborrelios. Vanligen visar sig sjukdomstecken mellan en till två månader efter fästingbettet, men tiden kan variera från bara ett par veckor upp till ett halvår. Oftast får man först en hudinfektion, men många märker ingen förändring på huden innan de får symtom från nervsystemet. Det är vanligare hos barn än hos vuxna att borrelia når nervsystemet.

Till en början är tecknen på att borrelia har nått nervsystemet allmänna symtom som trötthet, lätt till måttlig huvudvärk, illamående, viktnedgång och låg feber. Ett vanligt symtom är också nackvärk. Hos vuxna är svår värk i armar, ben, eller rygg vanligt, medan de mer vaga allmänsymtomen är vanligare hos barn.

Ett annat vanligt symtom på borreliainfektion i nervsystemet hos både vuxna och barn är att en del av ansiktet blir tillfälligt förlamad.

I sällsynta fall kan borrelia orsaka en kronisk smygande infektion i det centrala nervsystemet. Det kan ge allvarliga symtom som utbredda förlamningar eller mental påverkan.

Det är vanligt att man får led- och muskelvärk när man har smittats av borrelia. Värken är ofta kortvarig och flyttar sig mellan olika leder. Men borreliabakterien kan också orsaka en speciell form av ledinflammation som kallas Lyme artrit.

Symtomen är att en eller flera leder, oftast knäleden, svullnar upp. Svullnaden varar i några dagar till ett par veckor. Den försvinner av sig själv men kan sedan komma och gå flera gånger med lång tid emellan. Mellan perioderna av svullnad är det vanligt att man har ont i leder och muskler. Om infektionen inte behandlas kan den hos några få leda till kronisk ledinflammation som kan ge bestående skador på leden.

En ovanlig komplikation av borrelia är en kronisk hudinflammation som kallas acrodermatitis chronica atrophicans.

Sjukdomen utvecklas långsamt som en blåröd missfärgning och svullnad på den kroppsdel där man en gång blev fästingbiten. Ofta börjar förändringen på fötter eller ben och därför är det vanligt att man tror att orsaken är dålig blodcirkulation. Om man inte behandlas kan så småningom leder och nerver under huden påverkas. De hudförändringar som har hunnit uppkomma innan man får behandling försvinner oftast inte, utan kan vara kvar även om själva infektionen är botad.

Borreliabakterien kan orsaka en speciell form av ledinflammation och en kronisk hudinflammation, acrodermatitis chronica atrophicans.

En annan hudförändring som orsakas av borreliainfektion kallas borrelia lymfocytom. Den har formen av en blåröd knuta som är en till fem centimeter stor och sitter oftast på örsnibben eller bröstvårtan. Det är vanligt att man samtidigt har svullna lymfkörtlar i närheten av knutan. Knutan är vanligare hos barn än hos vuxna.

En borreliainfektion startar där fästingbettet sitter. Därifrån kan bakterien sprida sig i huden eller genom blodet till leder och nervsystem. Då kan man få allmänna symtom som huvudvärk, ledvärk, låg feber och trötthet. Ibland, men det är ovanligt, kan även andra organ som hjärta och ögon påverkas. Om man får antibiotikabehandling i tid stoppas spridningen av bakterier.

Borrelia lymfocytom sitter oftast på örsnibben och är vanligare hos barn

Borreliainfektion är vanligare bland kvinnor än bland män, främst bland kvinnor efter klimakteriet. Det är också vanligare att kvinnor får upprepade borreliainfektioner. Orsaken är förmodligen att immunförsvarets förmåga att bekämpa borreliabakterien skiljer sig mellan män och kvinnor.

Hos kvinnor är det något vanligare att hudrodnaden är jämnt röd istället för ringformad. Kvinnor får oftare den kroniska hudinflammationen acrodermatitis chronica atrophicans än män.

Om man har en rodnande hudförändring som är större än fem centimeter i diameter brukar det räcka för att en läkare ska kunna ställa diagnosen borreliainfektion. Då krävs ingen provtagning.

Om läkaren misstänker komplikationer kan ett blodprov visa om kroppen har börjat tillverka antikroppar mot borreliabakterien. Det kan ta sex veckor från det att symtomen har visat sig, till det att antikroppar syns i ett blodprov. Om läkaren misstänker en borreliainfektion i nervsystemet är ett prov från ryggmärgsvätskan ett viktigt komplement till blodprovet. Det gäller även prov på ledvätska vid ledinflammation.

Vid den tidigaste formen av borrelia, en hudinfektion, räcker det att behandlas med penicillin i 10 dagar.

Om infektionen har spridit sig behövs andra antibiotika. Ibland, men det är ovanligt, kan det vara nödvändigt att bli inlagd på sjukhus för att få antibiotika direkt i blodet med dropp eller sprutor. Även då räcker det med behandling en kortare tid, och det finns inga vetenskapliga bevis för att längre eller upprepade behandlingar gör så att man blir frisk snabbare.

Läs mer i 1177.se om olika sorters antibiotika. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.

Oftast läker en borreliainfektion snabbt. Om infektionen har spridit sig och behandlingen börjar sent, kan det ibland ta många månader för kroppen att läka. Läkningen går inte snabbare om man får mer antibiotika under en längre tid.

Oftast blir man helt frisk om borrelia har nått nervsystemet, men ibland kan sjukdomen leda till bestående skador på nerverna. Det gäller främst hos äldre personer och om det tog lång tid innan behandligen påbörjades.

Forskning kring utveckling av ett vaccin mot borreliainfektioner pågår, bland annat i Sverige. Men det kommer troligen att dröja flera år innan ett fungerande vaccin finns tillgängligt för allmän användning.

Man har vanligtvis inget skydd mot att få borreliainfektion igen om man har haft sjukdomen.